På uppmaning av Nicke....

Jaha så har man fått höra att man bloggar för lite! - inte sen i måndags har du skrivit! Vad är det med dig? Vad har du gjort? Det har varit för mig som för flera av bloggarna jag brukar titta in på, Jag kommer inte in och det har stannat av när man försökt kommit in för att ladda upp bilder. Detta är mega enerverande. Kan försöka flera gånger per kväll utan att ens lyckats kommenterat någon annas blogg. Där du Nick kom jag på du må lämna ett spår så jag ser att du är in, gäller alla förresten. När det jäklas på detta vis, då gör jag något annat.

image143
Detta är vackra Offerdalsbygden från Åfl sidan ,Jämtland! Kortet taget på ett veteranbilsrally.

Ja, nu har första veckans jobb efter ledighet avverkats..snart. Det har ju gått skapligt. Trött är jag och ungarna men bra har det gått.

Jag såg på en annan blogg det var funderingar kring Facebook. Ska man joina eller not? Det finns skilda meningar om det och det är som med bloggningen, den som vill gör det de andra låter bli. Innan jag själv började blogga gick jag med Facebook, skrev om det i början på min blogg.

Fattade inte smack vad det handlade om. Försökte utröna vad det gick ut på. Alla mina vänner som var med var i samma sits, What is this ????

Tiden gick och ,ja jag har regelbundet varit in och mer och mer har det lossnat. Jag har blivit Addad av flera av min stora sons vänner och det är ju kul att gamla morsan kan få vara vän med flera 20 åriga killar, inte illa!

Jag har med tiden blivit lite tuffare och farit bland sidorna och spanat, för den som inte vet så lägger var och en upp sin egen sida och när man stöter på någon bekant så addar(lägger till den) till sin egen sida. Det finns massor av andra fyndigheter som att gå med i en grupp Tex. skolan man gått i eller året man är född, osv. Det finns vidlyftigare grupper men det går jag inte in på här.


Under sommaren har jag forskat lite kring släkten, det har varit en man som varit försvunnen ur mitt liv. Det är en släkting som jag aldrig träffat, utan en äldre generation. det skars emellan några personer och som Olle i pistvakt säger- Oh nu syns han inte mer. Ingen såg han mer och ingen ville tala om vad han hette och om någon visste om han levde ens.

Det första hindret var svårast, att få reda på vad han hette. När det var löst har jag under några sommar månader pusslat ihop hans liv, vart han har bott och om han varit gift osv. Den mannen hade nog det besvärligt för han lyckades få fyra barn med fyra kvinnor och inget av barnen har vuxit upp med honom. Kanske hade han alkoholproblem och dog bara 47 år efter en fallolycka, så tragiskt.


Fast alla barnen lever och de är födda på 40-50 talet , det är 17 år mellan första och sista. Nu har jag fyra nya släktingar. Nu kommer jag till problemet! Hur ska man kontakta dessa personer? Med brev ( ett sett som jag själv skulle föredra om det gällde mig) Ringa, tänk om man chockar dem de kanske inte vet att vi finns! Det blir direkt kontakt då så man vet på en gång om de vill veta av en eller ej. Varför kontakta dem? Kanske någon av dem har ett kort på sin pappa och kanske man kan få veta lite om honom.

När jag sitter och funderar hur jag ska göra med detta så slår jag lite på må få på Facebook och jädrar på ett fotografi... ett av hans barn! Vill genast prata med henne genom sidan, men hejdar mig för det är ju öppet så alla medlemmar kan gå in på varandras meddelande, kan även skicka privat, tänk om det inte skulle funka och hennes familj skulle läsa det före henne vad jag skrivit. Har inte gjort varken det ena eller andra men jag borde bestämma mig. Facebook har i allafall varit bra i det här fallet, annars har jag mest kompisar som jag träffar i vanliga livet, jag som inte reser just träffar ju inte så mycket nytt folk, Jag har väl 18 kompisar på facebook och min son hade 222 sist jag kollade... lite skillnad! Det är på inget sett ett rekord. Ungdomar har stora vänkretsar, hade nog jag med. Nu varken kan eller vill jag ha för många vänner, för vänskap måste ju underhållas och det tar tid! Finns förresten en grupp som heter "vi som har fler kompisar på facebook än i vanliga livet" Nog om Facebook. Julgransplundring? Ska ni iväg ihelgen och dansa ut julen någonstans? Min son är bjuden av miniorerna på söndag, så kanske får man delta, om han nu vill gå! Nu är det dags att kvälla ett kort till från rallyt kommer nu!
Må gott!


image144
Italienska maffian! Tre Fiat 500 med samma ägare!

Kommentarer
Postat av: Marie

Tänkte på de där med släkt.... Min farfar dog förra året, och släkten på hans sida känner jag knappt alls, förresten känner knappt nån på pappas sida överhuvudtaget, de blev nog så eftersom min pappa dog när jag var bara 1,5 år.
Men iallafall, på farfars begravning träffade jag flera släktingar och de var jätte trevligt, alla var så glada att få träffa mej för en del hade knappt vetat om att jag fanns, så himla mycket hysch, hysch i släkten eftersom min farfar och farmor fick pappa utan att vara "ihop"....
Och strax före jul så ringde de en man från södra Sverige som släktforskat och lyckats hitta mej, han var kusin med min farfar, och jag blev så glad över att han hörde av sej, så min släkt växer hela tiden :-)
Var förresten på släktträff i Röros, de var min farfars sida, de var ättlingar till min farfars morfar och hans fru, vi var ca 300 st där (ungefär hälften av dom som fått inbjudan) och där fick jag höra släkthistorien på både svenska, norska och samiska. Japp, jag är lite same tydligen...:-)
De var iallafall skönt på nått sätt att få veta var man härstammar från, på pappas sida, har ju liksom "hängt i luften" där och inte vetat nått.
Herre jöss vilket brev de här blev, kan knappast kallas kommentar va??...*S*

2008-01-11 @ 08:08:12
URL: http://mariesandrahem.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0