OpelNickan

Torsdag.

Idag har min lilla fasters begravning varit.
Det var en ljus och vacker begravning.

Jag tyckte att det var för sorgligt på något vis.
I år skulle hon fyllt 66 år.
 Jag tycker så synd om min farbror,
som dagligen i över 45 år har haft
henne hos sig och plötsligt blir ensam.
Han såg så ensam ut trots barn och
 barnbarn var med.

Det var oxå sorgligt när
hennes syskon tog farväl framme vid kistan
för hon var deras lillasyster.
 Hon var min favvis faster,
 de lika mycket som vi hörde av oss
till varann både på telefon och mejl.
Nu när jag blivit vuxen.
Fast som prästen sa: vi måste leva i nuet,
Ta vara på vår tid på jorden.
Det är tur att inte ha facit på livet i förhand
för då skulle man kanske inte tordas leva.
Efter var det fika det var mycket trevligt.
Det var trots det sorgliga en fin stund och
ett fint och personligt avslut.

mmmmm fint skrivet......kraaaam