Ta hand om sig själv...
Trots att allt blir mer och mer egoistiskt i världen tror jag många människor och kanske allra helst kvinnor har duktighets stämpeln på sig. Det är viktigt att vara duktig! Man ska vara duktig på jobbet och hemma, man ska bakar bullar och ha skinande rent, fina väluppfostrade ungar. Alla kan inte klara detta på endast 24 timmar, för till detta kommer att vara en god maka osv osv.
Jag har ett barn som är född 1999 som jag var hemma med i ett och halvt år. När jag började jobba gick jag 70% dag tid. Funkade bra, 2002 fick jag ett barn till, graviditeten blev jobbig och jag mådde riktigt dåligt men trodde att det skulle gå över.
När han föddes fortsatte mina problem jag var trött så jag trodde jag skulle dö. Fick inget gjort. Den äldre pojken var på dagis 15 timmar i veckan och det var vad jag orkade, klä och lämna och hämta honom. När jag kom hem igen fick den mindre mat sen sov jag med honom tills det var dax att hämta på dagis igen, så här var det i ett år ungarna var allt jag orkade med.
När yngste var ett år började jag jobba och då heltid på en gång. Jag jobbade till och med februari ut året därpå det blev c:a 16 månader då sökte jag friår som jag tänkte plugga på. Av det blev intet.
Jag var totalt slut både psykiskt och fysiskt och kände mig väldigt låg, jag orkade inte tänka ens, för det bara snurrade olika osammanhängande grejer i huvudet. Hela året jag var hemma var en återhämtning, utan den hade jag nog blivit utbränd. När jag började jobba igen kändes det fortfarande att jag var låg.
Då kom jag på att jag skulle sitta i styrelsen på bilklubben när jag blev till frågad. Min man tyckte först att jag inte hade tid att vara ute på kvällarna osv. Men när det gått ett tag tyckte han att jag blivit så mycket gladare, och det beror på att jag får tänka på helt andra saker. I styrelsen är det skiftande åldrar och intresse så det är väldigt kul att komma iväg hemifrån en stund och träffa folk som inte man jobbar med eller andra föräldrar eller familjen.
Nu tycker jag hela livet känns mycket roligare jag har helt enkelt blivit gladare. Det är lättare att göra vardagen när man vet att man har annat oxå. Mitt liv innan var som att sitta fast i ett dockskåp, vissa dagar såg jag inget annat folk än familjen, dagis personalen och de på jobbet.
Jag har oxå sorterat ut människor i mitt liv som suger energi, vilket vill säga människor som jag inte vet var jag har. Med det menar jag personer som säger saker till andra som de inte sen står för, mycket tid och energi går åt dessa människor.
Idag lever efter devisen " Jag krusar inte större skitar än mig själv" Detta är väldigt skönt! För nu kan jag lägga kraft på de människor i min omgivning som ger mig något utan ha en massa spill!
Vi håller på att så smått starta upp ett smyckesparty/afterwork där vi i huvudsak kvinnor kan träffas och skratta och flamsa och prata strunt utan att någon ska bry sig om lämpligheten i det. Vi träffas hos någon av oss och håller på så länge det är kul.
Detta hoppas jag ska bli en gång i månaden eller i allafall varannan månad. Jag har oxå bestämt mig för att jag är bra även om jag inte hela tiden plockar och grejar.
Jag har börjat gilla livet och ser inte längre bara måsten! Jag har ett problem som jag tror många kvinnor har, de omhändertagande och omvårdnad av alla, också glömmer man sig själv.
Nä, nu kör jag mitt race, take it or live it!
Känns toppen faktiskt!
Familjen har fått en positivare maka och mor hemma, vilket oxå är en vinst!
Sköt om er!
Ha dè
Jag har ett barn som är född 1999 som jag var hemma med i ett och halvt år. När jag började jobba gick jag 70% dag tid. Funkade bra, 2002 fick jag ett barn till, graviditeten blev jobbig och jag mådde riktigt dåligt men trodde att det skulle gå över.
När han föddes fortsatte mina problem jag var trött så jag trodde jag skulle dö. Fick inget gjort. Den äldre pojken var på dagis 15 timmar i veckan och det var vad jag orkade, klä och lämna och hämta honom. När jag kom hem igen fick den mindre mat sen sov jag med honom tills det var dax att hämta på dagis igen, så här var det i ett år ungarna var allt jag orkade med.
När yngste var ett år började jag jobba och då heltid på en gång. Jag jobbade till och med februari ut året därpå det blev c:a 16 månader då sökte jag friår som jag tänkte plugga på. Av det blev intet.
Jag var totalt slut både psykiskt och fysiskt och kände mig väldigt låg, jag orkade inte tänka ens, för det bara snurrade olika osammanhängande grejer i huvudet. Hela året jag var hemma var en återhämtning, utan den hade jag nog blivit utbränd. När jag började jobba igen kändes det fortfarande att jag var låg.
Då kom jag på att jag skulle sitta i styrelsen på bilklubben när jag blev till frågad. Min man tyckte först att jag inte hade tid att vara ute på kvällarna osv. Men när det gått ett tag tyckte han att jag blivit så mycket gladare, och det beror på att jag får tänka på helt andra saker. I styrelsen är det skiftande åldrar och intresse så det är väldigt kul att komma iväg hemifrån en stund och träffa folk som inte man jobbar med eller andra föräldrar eller familjen.
Nu tycker jag hela livet känns mycket roligare jag har helt enkelt blivit gladare. Det är lättare att göra vardagen när man vet att man har annat oxå. Mitt liv innan var som att sitta fast i ett dockskåp, vissa dagar såg jag inget annat folk än familjen, dagis personalen och de på jobbet.
Jag har oxå sorterat ut människor i mitt liv som suger energi, vilket vill säga människor som jag inte vet var jag har. Med det menar jag personer som säger saker till andra som de inte sen står för, mycket tid och energi går åt dessa människor.
Idag lever efter devisen " Jag krusar inte större skitar än mig själv" Detta är väldigt skönt! För nu kan jag lägga kraft på de människor i min omgivning som ger mig något utan ha en massa spill!
Vi håller på att så smått starta upp ett smyckesparty/afterwork där vi i huvudsak kvinnor kan träffas och skratta och flamsa och prata strunt utan att någon ska bry sig om lämpligheten i det. Vi träffas hos någon av oss och håller på så länge det är kul.
Detta hoppas jag ska bli en gång i månaden eller i allafall varannan månad. Jag har oxå bestämt mig för att jag är bra även om jag inte hela tiden plockar och grejar.
Jag har börjat gilla livet och ser inte längre bara måsten! Jag har ett problem som jag tror många kvinnor har, de omhändertagande och omvårdnad av alla, också glömmer man sig själv.
Nä, nu kör jag mitt race, take it or live it!
Känns toppen faktiskt!
Familjen har fått en positivare maka och mor hemma, vilket oxå är en vinst!
Sköt om er!
Ha dè
Kommentarer
Postat av: raskan
ta de där igen
asså du må ha lite mellanrum mellan styckena så man kan läsa BÄTTRE...annars blire bara lsökölkc KHChöcdhÖDHöqh böQHÖqhbÖQHböqhÖQHÖq öoiweuoiwqeoqu
kraaaaaaaaaaam
Postat av: Nickan
Bättre?
Postat av: Nickan
Bättre?
Postat av: Nickan
oj! upprepning?
Postat av: marie
jag tror att det är många som har eller haft det så som du.
även jag,jag har oxå tagit mej i kragen att försöka att göra saker som jag tycker om.
mitt problem är att jag har mitt arbete i huset där jag bor, min man äger företaget, så jag har ingen möjlighet att få träffa annat folk.
det kan jag inte ändra på, men jag kan ändra på vad jag kan göra efter arbetet.
jag har gjort som du rensat bort vänner som suger energi ur en, som inte är snälla.
för att må bra själv.
jag ska gå in på den sidan och lyssna om det liknar värmländskan.
ha dä
Postat av: raskan
hahahahahahahahaha ja ja as bra ju fan nu kan ja ju läsa va de står oxå hahahahaha.....
här är adressen
http://blogstafetten.blogsome.com/
Trackback
