OpelNickan

SORG.......

Min vän är DÖD.
Jag fick detta samtal idag.
Min man hade ju ändå mer
att göra med honom än jag
men vi träffades alla för det
mesta, han och hans tjej och vi.

Det var inte så att vi umgicks
typ varje dag, utan per telefon
och spontana besök. Han var
en person som även om det

gick 2 månader emellan vi
sågs så var det som en dag!
Tokrolig och härlig. Nu är det

heltslut. Min man är sälla/aldrig
jag ser att han tappar fattningen.
När han fick veta detta så blev
han rätt knäckt.

Han hade fyllt 50 nu
i  vår och var och firade för
tillfället semester. Vad vi vet
nu var det hjärtat, inte klokt.

Jag har känt honom sedan jag
var 16 år. Chocken är just nu
så att allt har stannat!  Vi har
precis fått ett annat dödsbud för
14 dagar sedan så vi tycker det

räcker för tillfället. Det var också
hastigt påkommen sjukdom som
endade hans liv. Det måste vara

roligt i himmelen numer, så många
härliga människor som lämnat oss!
Det har varit trögt med bloggningen
just nu, har helt enkelt varit helt off.

Den här sommaren började så bra.
 Vi fick Amerikabesök som inte varit
hit till Sverige på 7-8 år, vi hade ett
par intensiva veckor som var så
roliga!

 Efter det har dessa två
dödsbud kommit så nog kan man
bli låg. Nu ska jag försöka att tänka
på annat fram till begravningen.

Nu lyser solen igen! Kanske
sommaren ändå kommer
tillslut? Nästa vecka
ska jag vara i Rättvik och
kolla bilar,bilar och bilar!!

Jag ska få träffa hyresdamen
min, som en liten mamma!
Jättekul! Hennes dotter!!
Lanskapet och allt!!
Nu längtar jag!!

Nu är vi snart på väg!
Packar Cadillacen och drar!
Sköt om er och var rädda om varandra!
Ha dè

Ja,livet är hårt!Man vet inte vad som väntar bakom nästa krök!...Men livet måste gå vidare...ni lever...och gör vad som krävs för att det så ska vara...men ibland är livet orättvist mot en del...

kör nu försiktigt....och berätta om bilarna ni kommer att få se....kramiz:)